fredag 12 februari 2010

Åsså fredag igen.

Först vill jag bara sända ett litet tack till alla Ni som lämna så fina kommentarer. Tusen tack till alla mina bloggvänner som stöttar och peppar! Ni är guld värd!!!

Det trillar då och då in mail från människor, både med EDS eller andra liknande sjukdomar. Och det är då jag inser varför jag bloggar om det här.. För jag lämnar ju ut en hel del av mig själv så hä på bloggen.

Har haft 2 intervjuer den här månaden. Rätt kul att bli uppmärksammad för det man gör och syftet med bloggen är ju att berätta hur det är att ha EDS och samtidigt ha familj. Att familjelivet inte alltid är en dans på rosor. Väldigt sällan. Varje dag har sina små guldkorn, även om det handla om sekunder av dessa stunder så är det ändå just dessa tillfällen som får mig att orka vidare.

Dessutom vet jag att allt blir lättare ju äldre dom blir. För det är en otroligt tuff tid vi går igenom just nu. Känslan av uppgivenhet, förtvivlan och att inte veta hur man ska ta sig ur situationen, ja den känslan finns här varje dag. Det är absolut inte lätt att vara sjuk när man har familj.

Fråga föräldrar som är friska, inte ens dom tycker att småbarnslivet är en dans på rosor. Det jobbigaste är allt liv dom för. Jag har hela tiden en tryckade huvudvärk som kommer från nacken och som sitter främst i bakre delen av huvudet, men som sprider sig som ett brett band över hela huvudet. (som ett pannband) Så minsta lilla ljud, eller ska man kalla det Oljud, får huvudvärken att öka.

Jag har velat ta en promenad i flera dagar nu med då jag har sån värk i knän, höfter och nacke så orkar jag inte stå på benen så pass länge. Som tur är har jag en inbokad läkartid till veckan. Då ska jag - om jag kommer ihåg det - ta upp det här med att jag blivit sämre, att jag nu får äta maxdos av allt jag har... även om läkaren inte kan göra nånting åt mina smärtor så är det bra att ha en dialog när det gäller medicinerna. Så att han vet att jag måste öka. Man ska aldrig ALDRIG någonsin självmedicinera och mixtra med sina egna mediciner. Rådfråga alltid din läkare.

Har stickat klart min svart norrlandsmössa och det blev jättemysig, nu håller jag på med en likadan fast mörklila. Fast det är svårt att sticka då jag får så mkt värk i händer, handleder och fingar.

Huset är uthyrt, och vi har 2 lägenheter på gång. Men jag skriver mer om det senare.

Nu kommer visst John Blund! Vi hörs!!
KramiZ & Sov Gott!!!

1 kommentar:

  1. Ja, jag säger det igen. Du/ni gör det sååå bra. Jag sa flera gånger när jag var däckad av diskbråcket att jag var glad att jag inte hade barn då. För jag tyckte det räckte att klara av dagen själv... Å, mitt onda var ju övergående.
    Kom ihåg att prata med läkaren om ditt smärtsillande. Det är ju viktigt att du får rätt dos så att du klarar av vardagen.
    Låter bra att ni har boende på G. Det kommer säkert bli jättebra fast det säkert känns jättetungt oxå.
    Vi är hos svärföräldrarna å jag sitter inne med min snuva å ser på os-invigningen. Får se om jag orkar he mig ut i det fina vädret idag!??
    Hoppas du får njuta av solen!!
    Kramen, Maria

    SvaraRadera