måndag 1 februari 2010

Inte alltid lätt

Den här helgen har varit extra tung.

Ledsen
Depp
Tårar

Det börjar väl gå upp ett ljus för mig att mitt liv inte blev som jag tänkt det. Att det som står beskrivet i alla sjukintyg faktiskt handlar om mig.

Ville först inte ta in och acceptera att jag inte längre kan jobba som uska. Blev arg och kände mig överkörd. Även om jag till viss del förstod vad läkaren sa... Men ändå har jag nånstans gått och ställt in mig på att jag ska hitta ett annat liknande jobb...

Och nu börjar jag inse att det kanske aldrig kommer att bli så. Sen kommer alla tankar om hur allt ska bli sedan. Efter året inom samverkan... frågan min handläggare på FK och enligt henne så blir jag utförsäkrad när mina dagar tagit slut. Minns inte exakt när det blir. Men då blir jag iaf hänvisad till AF, det är alltså dom ska ta hand om mig då. Och då erbjuds man att gå med i deras sk "introduktionsprogram" (eller nåt sånt). Jag glömde dock fråga om vad som händer om man får för mycket frånvaro, med tanke på att jag i peioder inte orkar med alls....

För även om jag har en kronisk sjukdom som gör mig dålig så blir jag alltså friskförklarad. Och jag kommer förr eller senare att stå helt utan inkomst.

Det känns inte bra. Måtte vi få en ny regering! för det är nog enda chansen för att få nån slags ersättning iaf. Man kan ju liksom inte äta luften.

Varför måste det alltid vara dom svaga och sjuka som drabbas hårdast när det ska sparas eller omorganiseras? varför inte ta från de rika och ge till de fattiga istället för tvärtom.

Godnatt

3 kommentarer:

  1. Har gått igenom samma sak som du, så vet precis vad du pratar om!
    Maila gärna eller ring om du behöver prata.

    Jag är ju den som har kommit dit du pratar om. Men det är inte så att man blir friskförklarad, men inkomsten är ju en helt annan. I alla fall som det ser ut för mig just nu..

    Men det är ett tag dit, dom får mycket kritik regeringen!! Så det kommer att ändras, tro mig!

    Skickar en bamsekram till dig, vet inte om det hjälper så mycket.. Men alltid något..

    SvaraRadera
  2. Hej pia! jag känner med dig.. Här kommer en kram och lite kraft så att morgondagen känns lättare. kram pia

    SvaraRadera
  3. Lämnade in förra inlägget innan jag läste detta. Läser baklänges. Men jag tycker fasen har du på papper en kronisk sjukdom så ska du även begära på papper hur många % din funktion är nedsatt i vardagen!

    SvaraRadera