torsdag 3 juni 2010

Joråserusåatt

Jag har sjukt mycket problem just nu med mina knän. Och det är störst problem med dom eftersom jag är rätt så beroende av dom när jag ska gå... hajjar ni? det gör ju liksom mindre på nåt vis om det vore axlarna som värkte, för det är ju inte så att jag alltid måste stå på huvuet eller gå på händerna liksom.

Apostlahästarna är nog det bästa transportmedlet anser jag... och nu har jag stödhjul till mina hästar.... -KRYCKOR! Hur kul är det på en skala? Besvärligt är det oxå.

Jag tillhör nämligen den grupp av människor som alltid lägger bort saker. Vad det än gäller så lägger jag bort det. Plånböcker försvinner, nycklar, hårborstar, tandborsten... ja den försvann i flytten faktiskt men återkom överraskande nog redan efter 2 veckor. Den låg längst ner i handväskan... måste nog köpa en mindre handväska.

Det är nånting med mig och stora handväskor. Eller jag ska nog skriva FÖR stora handväskor.. jag letar alltid efter den perfekta handväskan.. men hittar den aldrig. Istället kommer jag hem med handväskor som inte alls är praktiska för 5 öre.

Sista handväskan köpte jag för att den var så snygg. Lila skinn, hur coolt är inte det! Men som sagt... för stor. Jag tappade ju bort en hel tandborste i den.

Kanske är det bland aftonväskorna jag ska leta..

Nåväl, nu va det krämpor jag skulle skriva om. Mina krämpor.
Och att jag hela tiden lägger ifrån mig saker. Idag tex, så tappade jag bort mina kryckor... hur lyckas men med det?

Tillslut hittade jag dom prydligt uppställda eller lutade mot en vägg i köket.. Måste nog åka och kolla synen oxå. Det måste vara EDS:ens fel.. jag skyller ALLT på EDSen. Rätt praktiskt! he he he... (skojar bara)

Har varit på möte idag på ALR. Det är konstigt det där. När man är sjukskriven så ser man varje sådant möte eller varje sak man får skriva in i almanackan som nånting speciellt.

Det är liksom lite piffigt att få hoppa ur mysbrallerna och faktiskt för en gång skull dra kammen genom skatboet och göra sig lite anständig. Jag tycker det är riktigt roligt att få boka in saker i min annars så tomma kalender. Man känner sig liksom lite "piffig".

Innan jag åkte iväg så hann jag med ett härligt bad med lavendel badsalt. Härligt. Men mina nackbesvär gör det omöjligt att ligga så särskilt länge i badet. Fast jag klagar inte. Att få bada är härligt oavsett om man ligger där i 5 minuter eller en hel timme. Bara värmen i vattnet gör underverk på en ömmande kropp.

Fick ta kryckorna ner på stan. Som tur var fick jag skjuts av mannen. Satt på ALR i 2 timmar och gudarna ska veta att det kändes i hela kroppen sen. Jag fick så ont i huvudet och ryggen var så trött att jag knappt orkade gå rakt.

Smärtan är så otroligt jobbig. Bara den där känslan som om någon har krossat knäskålarna .. det värker så kopiöst och hur ska man då kunna somna?? Tur jag har bloggen som jag kan ägna lite tid åt.

Har 2 "möten" inbokade i morgon. Först ska jag till tandläkarhögskolan och spänna åt rälsen och sen har jag en föreläsning nere på ALR som jag inte vill missa. Vi ska lyssna till en studievägledare och få veta lite kring utbildningsvägar. Ska bli spännande.

Jag har bestämt mig för att försöka följa min vän Renées råd, att leva mitt liv lite mer i slowmotion. Det är ingen som tackar mig för att jag sliter ut mig och riskerar att bli sämre. För blir jag sämre än så här så är det nog bara rullstolen kvar om jag inte vill sitta instängd i en lägenhet för resten av livet.

NU!! kom jag på vad jag skulle blogga om, men det får bli en annan dag. NU kom visst John Blund!!!

Tjingeling!!!

4 kommentarer:

  1. Att ha problem med någon del av benen är det värsta tycker jag. jag har ju haft det allra värsta i fötterna och sedan varenda led uppåt... Benen går man ju på så funkar inte dom så är det ju lite kört! Jag kunde inte stå till slut... Numera mår jag faktiskt så mycket bättre om man jämför med hur jag var när det brakade ihop. Numera kan jag faktiskt stå upp och laga mat, det kunde jag inte innan. Man får se de små tingen i det hela. Vad man kan göra och inte det man inte kan.
    Vad go du är! Fastän jag "skäller" på dig... Jag lovar att du kommer må mycket bättre om typ ett år om du bara tar det lugnt och även om du känner dig bättre så får du inte börja springa för det! Kroppen din är slut, musklerna krampar och nervsmärtan börjar ila i dig... Du och jag är ju rätt lika som du skrev... Då hjälper det inte med träning, tyvärr... Vila är det enda som gäller...
    Ha en underbar fredag och ta det luuuuuuugnt ;-)
    Kram...

    SvaraRadera
  2. Håller med Renée. Det är inte kul att ha problem med benen. Eller som jag med ljumskarna. Det gör att man inte kan gå ut, stå upp längre stund etc.. Jag tror som Renée oxå säger att det varit mycket nu. Vet inte om du har hiss där du nu bor el trappor? För sådnat påverkar mycket. Men i alla fall, ta en dag i taget, gör INTE mer än du klarar av! Så kommer det bara bli bättre, ja så du kan göra det du gillar!

    Bamsekram <3

    SvaraRadera
  3. Jag håller med Renée om att leva i slowmotion. Vi är tvungna till det om våra kroppar ska hålla

    Knäna ja. Mina är slut. De viker sig bakåt. Mycket bakåt. Numera även nattetid.... Har ställningar att ha på dem. Ser ut som Robot Woman m,ed dem på, och går ungefär så också. Men de är bra när knäna är som värst.
    Hoppas du fått några ortoser för knäna, för det kan du nog behöva!

    SvaraRadera
  4. Jag håller också med Renée även om jag inte vet riktigt hur du har det annat än vad du säger. Jag kan lixom inte sätta mig in i situationen. Men ta det lungt vännen! Vill minnas att jag sagt det typ 1000 gånger ;)

    Jag har klagat över mitt knä i veckan då jag också har värk av någon anledning men det känns fjuttigt nu när jag läser att du måste gå på kryckor för ditt. :(

    Hoppas vi ses snart...

    SvaraRadera