tisdag 8 juni 2010

Sjukgymnastik

Idag ska jag träffa min sjukgymnast för allra första gången. Äntligen! känner jag. Är inne i en period just nu som allt annat än trevlig. I gårkväll innan jag skulle somna så kändes det helt outhärdligt. Försökte ligga i sängen och tänka på nåt annat och låtsas som att smärtan inte fanns... Det fungerade inte. Försökte "stå mitt i smärtan", leva "i den" och acceptera att "ja ha, nu gör det så här jäkla ont. Behöver jag ens säga att det inte heller fungerade.

Va med finaste Mli igårkväll så jag fick iaf somna glad och lycklig i själen. Det gjorde Lucas med. Han är rolig han. Det enda han pratar om nu är "Emle".

Du betyder väldigt mycket för honom vännen min och för mig med såklart :-)

Nu kommer mannen min och hämtar mig, so long friends!

2 kommentarer:

  1. Ja det där känner jag igen. Man letar efter knep för att fokusera bort smärtan. Jag brukar försöka vara där jag inte har ont som t ex huvudet...svårt att förklara. Har alltid svårt att somna, det tar flera timmar för mej att somna.
    /Nikap

    SvaraRadera
  2. Ibland gör det så ont att jag gråter av smärta. Jag ligger där i mörkret och gråter över att det gör så ont, att jag aldrig får vara smärtfri och att jag aldrig får sova bra. Sen efteråt så känns det lite bättre igen.
    Man behöver ha något som ger en den styrka man behöver för att orka en dag till. Du har din underbara familj, jag har mina djur. När man tänker på dem och den kärlek man känner så går allt bättre. för kärleken får en att uthäårda allt och tom känna livsglädje!
    Kram

    SvaraRadera