fredag 9 juli 2010

Minisemester

Klockan är mycket. Jag borde sova. Sova sött som de andra i familjen. Men av någon konstig anledning så är det alltid så att jag utses till VD för all packning.

Min man tycker att packningen är en baggis... tror jag det. Hur svårt kan det va! några kalsipper, snus och en deo. Ja kanske några ombyten kläder oxå.

Sen fick jag resten. Som vanligt. Mitt, barnens.... och det är ju typ en hel vetenskap. Vänta nu... få se lite... hur många ombyten går det åt per dag... gånger antalet dagar.... plus lite extra... vällingen, flaskor, nappar, blöjor, tandborstar..... mediciner, leksak, böcker, snuttar, salva, plåster....solskydd.. glömt nåt?

Mina knän värker som ... jag vet inte vad. Jag blir galen snart. När det gör så här ont så går det inte att stödja på dem, så jag går så lite som möjligt. Som tur är så brukar det kännas bättre dagen efter, då jag fått vila under natten. Är det riktigt illa kan jag ta nåt muskelavslappnande så att jag får lite "hjälp" att slappna av.

Musklerna överanstränger sig, går i baklås och smärtar / krampar. Så ser det ut. Varje dag, varje vecka, varje månad. Hela tiden tänka "vila mellan varje aktivitet". Har lagt in avslappningsskivan på min mobil så jag kan lyssna flera ggr under dagen. Jättebra! 5 min avslappning - det borde alla testa.

Arbetsprövar nu och trivs så väldans bra. Vill inte ens tänka på den dagen då jag måste säga hejdå. Mina 2 timmar per dag går fort. Känns som alldeles för lite tid, men min kropp håller inte med. Den orkar inte riktigt som jag vill att det ska orka.

Jag börjar halv 9, jobbar till halv 11. Åker hem, redan i bilen kommer smärtan, tröttheten, krampen i ryggen, ibland i nacken, vilket leder till huvudvärk... När jag kommer hem äter jag lunch, eller jag tvingar mig till det. Hellre hade jag gått raka vägen till sängen. Sover säkert 3 timmar varje dag. Så min dag är kort.

Ibland känns det som att jag sover bort mina barns barndom. Fast jag vet att det inte är så. Jag brukar vara rätt bra på att ta vara på den tid jag har orken att vara med dom. Och jag talar om för dem varenda dag hur mycket jag älskar dom, hur speciella dom är och hur glad jag är att just dom är mina barn.

Jag är trots allt lyckligt lottad som har en sån fin familj.

Nu måste jag krypa i säng, får packa de allra sista i morgon. Planet till Göteborg går tidigt i morgon bitti. Inte många timmar kvar tills väckaren ringer. Ska bli skönt med liten minisemester. Välbehövligt. Och jätteskoj att få träffa mannens släkt igen.

Så klart åker datorn med mig. Vad ska jag annars göra de stunder jag måste lägga mig och vila. Stirra i taket är inte min grej om jag inte ska sova förstås.

Grabba är lite ängslig inför flygresan. Har lovat honom att hålla hans hand heeeela tiden. Dom har packat sina små Fjällräven minikånken ryggor som de får ha som handbagage.

Det här blir spännande.

Sov gott alla härliga människor som läser min blogg. Tack för att ni finns. <3

2 kommentarer:

  1. Ja, packa är inte det lättaste. Jag tycker det är svårt att packa till mig själv, hur ska det då inte va att packa till barnen oxå!?? Önskar er en finfin semester!!
    Kramen, Maria

    SvaraRadera
  2. Hoppas att ni har det underbart, läste iaf nåt om det på fejjan :D Hör av dig när ni är hemma igen, vill jättegärna träffa dig/er snart! Vi åker snart på semester neröver å då vi kommer hem är det en vecka kvar till jag börjar arbeta. Tiden går fort då man har roligt (är ledig).

    Kul också att du börjat arbetsträna, även om du har ont gör det sig säkert gott för dig på andra sätt även om du inte kan ta bort det onda.

    Ta hand om er!
    Krams

    SvaraRadera