fredag 24 februari 2012

Respekt

Hej Kära du,

Idag har jag haft mitt andra elevpass. Hade dock inte hunnit förbereda mig men det var roligt iaf! Jag tror att när jag känner mig mer bekväm i allt det här så kommer jag att älska att få lära ut yoga. Och jag är så imponerad över de yogalärare som jag känner och av deras sätt att lära ut. Deras kunskaper och deras "kitt", alltså hur de levererar. Jag lyfter på hatten och bugar!

Ett tag efter jul hade jag nästan bestämt mig för att sluta med Kundaliniyogan. Jag hade just då så otroligt mycket motstånd och jag visste inte var själva jag stod mitt i allt detta. Vad ville jag, vad kände jag, och jag hade två otroligt starka krafter som stretade mot varandra. Jag kunde hitta massa orsaker till varför jag skulle sluta... det kändes helt enkelt för jobbigt och nästan övermäktigt ett tag.

Men allteftersom tider går och mognar, så mognar även jag och mitt beslut över att fortsätta. Jag känner mig helt hundra procent superduper säker på att det här är min väg i livet. Och att jag ska följa den vägen oavsett om gamla mönster och tankar väljer att ploppa upp här och var och försöka leda mig från stigen... nej, fokusera, titta rakt fram, mot målet!

Mitt mål. Att inte bara vara min sjukdom, utan att vara JAG som bara råkar ha en följeslagare som gör att jag måste fokusera lite extra då mina motstånd kommer. Och att jag måste lyssna lite extra på kroppen ibland och att varsamt ta hand om mig, min själv, mitt sinne och min fysiska kropp. Att vårda den och vara snäll mot sig själv är inte detsamma som att bara identifiera sig med sin diagnos och helt leva sig in i alla symtom och smärtor. För mig är det viktigt att komma ur det sjuka, och börja leva igen. Inte låta mig sjukdom få övertaget.

Att ta hand om sig själv är inte (enligt vilket sakta men säkert mognat fram hos mig) detsamma som att låta det sjuka ta över, låta alla symtom och smärtor få styra. Jag tar inte hand om mig ett dugg genom att bara vara hemma och tänka på allt jag inte kan göra..

Jag tänker låta ljuset skimra på det friska i mig, det som jag kan göra. Och jag vet att jag går rakt mot strömmen i mitt sätt att utforska min väg mot det friska i mig och mot en gladare och friska själ och fysisk kropp.

Jag skiter blankt i vad sjukgymnasten säger, han är absolut säkert duktig på sin sak, men jag har hittat min väg och jag har valt att läka mig själv inifrån och ut. Inte bara sätta plåster på det onda utan att faktiskt jobba med orsaken. Och genom yoga, genom mer och mer yogisk kost och meditationer låta kroppen vibrera sig fri från blockeringar. Låta energierna flöda och hitta sina rätta banor. Lära mig att andas igen.

Allt det här låter som mumbojumbo, (skriver jag med ett leende). Jag vet. Och det är så himla häftigt!!! I den takt som jag orkar så djupdyker jag i allt jag kommer över om Kundaliniyoga och Auyrveda.

Och det är så otroligt häftigt när jag märker hur kroppen reagear på alla dessa mäktiga uråldriga och väl beprövade tekniker och jag förundras över hur man kunde komma fram till allting för så längesedan. Det är inte utan att man känner stor vördnad och respekt till dåtidens kunskap och vishet. Det är häftigt, och det är mäktigt och jag tänker inte släppa taget om dessa tekniker som jag vet med hundra procents säkerhet kommer att göra mig mycket friskare än jag är idag.

Den resan på ungefär ett år med KY har redan inneburit så många förändringar i min kropp, och jag märker och känner framgångar och utveckling hela tiden. Varje dag kommer jag närmare mig själv och det är en fantastisk känsla som jag önskar att alla fick känna.

Jag är så glad att jag vågade tappa fotfästet och hoppa på något helt nytt och outforskat! den här yogalärarutbildningen har och kommer att fortsätta förändra mitt liv!

Den västerländska medicinen i all ära, men den österländska IS THE SHIT!!!!

Sakta men säkert blir allting bättre och bättre!!

Det bästa med idag var när jag kom hem och hade ett paket från min fina L. Tusen tusen tack kära du, blev rörd till tårar..... puss

Kram och godnatt
Wahe Guru

obeskrivlig insikt och visdom

6 kommentarer:

  1. Härligt Pia! Jag märker att du nu har kommit till det stadiet som jag nådde för ungefär ett år sedan - du minns, då jag slutade blogga. Jag känner fortfarande likadant, det är underbart att slippa fokusera enbart på sin sjukdom. Jag är ju jag, sen att jag har en sjukdom, det är lite mer en bisak.

    Kram och stort lycka till på din inre resa!

    SvaraRadera
  2. Hej Pia!
    Blir så glad att läsa att du känner att det flyter bättre nu och att du har hitta tillbaka till yogan :D
    Själv har jag nu kommit igång att yoga hemma själv också. Skönt!
    Vi ska börja ge en behandling på jobbet som heter Pancha Karma. Läs och fundera om det kanske skulle vara nåt för dig. Har du frågor runt det så maila lola@humanhealth.se, hon har själv gjort den :D
    Önskar dig oändligt med lycka och välmående! Trevlig helg :D

    SvaraRadera
  3. Blir så glad för din skull att du hittat något som känns bra, tror defenitivt att österländska metoder kan vara jättebra vid olika smärttillstånd. Har du trappat ner någon smärtmedicin pga att du känner dig så mycket bättre? Kom att tänka på en sak till, nu känner jag inte alls till KY utan vet bara lite vagt om yoga i allmänhet, är det inte väldigt fysiskt jobbigt? och jobbar man inte mycket i ytterlägen (som för oss med EDS ) är väldigt smärtsamt? Meditation tror jag jättemycket på för ökat välbefinnande. Kram och lycka till i fortsättningen! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Saerv, jag har inte direkt trappat ner några mediciner, men med hjälp av KY har jag inte lika stort behov av dom lika mycket, samt att jag kunnat plocka bort sånt som antidepp som jag hade för att inte sjukdomen skulle dra ner mig i en depression vilket är väldigt vanligt. Inga antidepp nu och jag har aldrig mått bättre, det är faktiskt mycket bättre att känna känslor och lära känna sina egna demoner och kunna hantera dom än att lägga locket på som man faktiskt gör med antidepressiv medicin.

      När det gäller KY så visst tränar man kanske på gränsen till ytterlägen men jag tycker inte att man ska jämföra "vanlig" yoga med Kundaliniyoga. För i KY så jobbat man med sinnet med hjälp av sin fysiska kropp, vilket gör att man trots att man går ut i vissa (jag vill inte skriva ytter) lägen så gör man inte illa sig. Snarare tvärtom. KY kan göras av alla, precis ALLA, trots handikapp. Man är där man är och gör det man kan. Jag som är överrörlig får tänka på att vara noga med Bandhas, alltså kroppslåsen. Kan skriva mer om det i nåt annat inlägg för det blir så långt annars. Maila gärna om du har mer frågor, så ska jag försöka svara! tack för att du kommenterar och ställer dessa frågor! kramar P

      Radera
  4. Härligt att läsa och jättebra skrivet. Man nästan ser att det lyser om dig vännen! Tummen upp och ett fång rosor!

    KRAM

    PS... vi kanske ska ta några yogalektioner någon gång :) det kan jag behöva. Puss

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack kära vän, det var en fin kommentar, puss på dig! ja visst kan jag lära dig yoga!!! mer än gärna!!! kram kram

      Radera